Dullstroom

januari 22, 2017 | 15:45 | av Johan

Det tar tid att anpassa sig till höjden här i Sydafrika. Jag har inte känt mig lätt sedan jag kom hit direkt utan har fått kämpa för varje meter. Speciellt tung har tröskeln känts som jag har fått korta ner, ändrat form och anpassat i fart – trots justeringar så är den fortsatt jobbig. Nu när lägret är inne på sista veckan så börjar det ändå kännas mer och mer ok. Har tillryggalagt många bra pass och dom har gått i rätt riktning för varje vecka. Jag hoppas på rejäl höghöjds skjuts när jag kommer hem och att det ska bära mig fram under inomhussäsongen.

Långpass i ”skogen”

Karatesvingar, en cobra och några troutar senare känns lägret fulländat. Cobran som plötsligt reste sig till attackställning satte fart på ett distanspass vill jag lova. Har gjort egna efterforskningar och jag tror dock inte det var en Black Mamba utan en ”vanlig” hederlig cobra som skrämde livet ur mig. Hur som helst var den stor och fet nog att få mig att hoppa högt i sidledes med ett rejält vrål när jag upptäckte den. Var nog inte helt långt bort att den hade satt sig i benet. Trouten har man inte kunnat hålla sig undan heller. Känns som Dullstrooms stolthet och överallt hänger det trout/flugfiskebilder på väggarna runt om i stan. Har smält i mig ett par nu och en riktigt god fisk som rekommenderas. Vädret har varit perfekt med undantag för att det varit svårt att få kläder torra p.g.a den konstant höga luftfuktigheten som ibland också lägger sig över stan som ett täcke.

Vi har också hunnit med att besöka inte världens största vattenfall men ändock ett vattenfall av mindre karaktär i början av vår vistelse. Höjdaren på den utflykten var nog att andas luft på lägre höjd, vattenfallet ja det var helt enkelt ett vattenfall. Vi gjorde också en annan spännande utflykt på en vilodag och hamnade på en vägkrog 3 mil bort. Vi spenderade dock större delen av den utflykten i bilen alt. flytta stenar eller rätta till vägen så bilen tog sig fram, de ynka tre milen tog ca. 2h. På vägen hem testade vi ”omvägen” via motorvägen – hemma på 30min. Kvällarna har spenderats med ett avsnitt av den ”hippa” serien Skam som under dagen laddats ner frenetiskt på det lokala kaféet Seattle Coffie Co. samtidigt som en god kopp java intagits. I övrigt har vi nog rekat de flesta av stans matställen och även om menyerna är rätt lika varandra så är kvalitén på maten riktigt bra överlag.

Vattenfall?

Många var vi i början av lägret, över 70 pers från Sverige. Nu är vi nere i kanske ett tjugotal och det känns att man snart ska hem när folk droppar av. Jag ska för övrigt tävla nästan direkt väl hemma och det ska bli kul att se vad man kan göra på 3000m efter att ha andats tunn luft i 26 dagar på höghöjd. Norrköping Indoor Games står först på programmet och själv har jag inte tävlat på den distansen på säkert 5-6 år. Blir spännande, 8:26 hade jag senast jag försökte mig på den – hoppas på bättre nu. Inomhussäsongen i övrigt blir intensiv som vanligt och har minst 4 lopp planerade exklusive ISM.

Dessa killar hälsar att dom är nöjda med livet efter ett av intervallpassen på gräsbanan i Belfast.

Ses snart i kylan mot värmen,

Kommentera